Försent för

hej nu var det typ år och dar sen jag skrev här okej kanske inte men nästan. Har kanske inte hänt så mycket sen sist eller var i norge i helgen och förstärkte min fina dialekt med lite mer typ värmländska. Idag eller ikväll då va jag i skogen och det var många knott där med och sniglar och mm det kliar lite överallt nu hoppas knotten tyckte jag smakade gott för tror det var dom som bet mig och inte sniglarna alltsåjag tror inte sniglarna bet mig det hade vart lite konstigt och äckligt och kanske gjort lite ont för tror sniglar har större munnar än knott och varför skriver jag det här förlåt ska sluta nu hejdå

Goder afton det var längesen har hänt en del sen sist som jag inte har ork att skriva om nu är iaf glad och trött och ska sova typ nu för liksom det är sent och så japp det var ett intressant inlägg detta och punkter är fortfarande onödiga godnatt

hej god afton har haft en rätt bra helg trots att jag inte kunnat gå ordentligt för klantade mig i fredags. Har inte skrivit nåt seriöst här på fruktansvärt länge men nu *fanfar* här kommer lite seriös skit.

Här är något Jennifer skrev på sin blogg för några dagar sen
Det är lite galet när man sätter sig ner och funderar.
Om 1 vecka och 5 dagar så kommer jag stå för sista gången på den där scenen utomhus. Sista gången med mina klasskamrater som jag känt i 10 år. Sista gången vi tillsammans sjunger traditionella sånger som man fortfarande inte kan. Man får en ros och kramar sina lärare. Sedan lämnar man byggnaden där man spenderat de senaste vardagarna i 10 års tid. Platsen där vi klagat, skrattat, skrikit, kramats, fjantat oss och lärt oss nya saker.
Även om jag längtar där ifrån, så skulle det vara en stor lögn om jag sa att jag inte kommer sakna det. Det är ju på något sätt en trygghet. En trygghet som byggts upp i 10 långa år.


Tror inte riktigt det gått upp för mig hur det ligger till förrän jag läste det. Blev sittandes ett bra tag när jag insåg att det faktiskt är så det är. Om en och en halv vecka kommer jag aldrig ha en lektion i den skolan igen. Nästa tisdag kommer kanske vara sista gången jag träffar personer som funnits runt mig så länge jag kan minnas. Det här året har varit ett av de bästa hitills, speciellt denna våren. Jag har insett att jag går i världens absolut bästa klass och har världens bästa vänner. Att man kan få ihop så många konstiga människor i en klass, det är ganska inponerande.

Nästa vecka kommer bli fruktansvärt bra och fruktansvärt jobbig. Jag tyckte det var jobbigt när 9:orna slutade förra året och då visste jag att jag och alla mina vänner skulle vara kvar i ett år till. Nu är det vi som ska skickas iväg åt olika håll och lämna allt. Visst är det spännande, men sammtidigt har jag svårt att greppa det, att något som i 10 år kännts självklart knappt ens kommer existera. Jag är så sjukt glad att jag går på världens bästa skola.

All of these years when we were here are ending but I´ll always remember