We say what we need to get out
Tänker för mycket på fel saker. Men det går inte att låta bli. Det är som en jobbig låt som sitter fast i hjärnan och inte går att få bort. Gråter till Jason Walker. För det mesta går det upp och ner. Idag bara ner. Långt ner. Vill inte vara ensam samtidigt som det inte finns en enda människa jag vill träffa. Vill bort men det känns som att jag är mer fast här än någonsin. Har börjat inse saker. Saker som är lite skrämmande. Saker som på något sätt gör det hela något minimalt lättare. Men samtidigt skrämmer det mig Förlåt mina inlägg är inte speciellt uppmuntrande jag vet.
